Till den som inte pallar läsa mkt, sluta nu ;)

Till er andra, Read 'n Enjoy !

 

Jag föddes i en liten håla som heter Nykvarn. Som ligger en liten bit utanför Södertälje. Jag och mina 4 (av 6) andra syskon bodde i ett stort hos, som min pappa byggt från grunden då han kom till Södertälje. (Ursprungligen från Gotland) Då jag var ca 3 år så flyttade vi alla (förutom pappa) till Ronna, bodde där ca 1 år och hann gå på dagis ett litet tag. Sen vidare till Stockholm - Skarpnäck. Fortsatte på dagis där.. Jag och min enda helsyster, åkte hem till pappa varannan helg.

 

Åren gick åh man blev den där dryga snorungen som gjorde typ allt man inte fick. De spred sig snabbt att min morfar (har ja för mig de va) var Zigenare. De va nått jag hatade. Men men... Började 1.a klass på Skarpabyskolan i Skarpnäck. Va riktigt elak mot en tjej som gick på skolan bredvid. Men när vi skulle börja 4.e klass så blev vi bästa vänner. (Är det än idag) Fick inte den hjälp ja behövde i skolan. Istället satt ja åh ritade i böckerna, "gick på toa" osv. Åren gick åh ja låg efter så sjukt mkt i skolan, bråkade åh slogs, åh va en riktig odåga. (Fyfan)

 

En månad innan skolavslutningen i 6:an, flyttade jag tillbaka till pappa i Nykvarn. Efter att ha flyttat runt X-antal ggr med min mamma. Hos pappa hade ja verkligen allt, vilket jag inte såg, eller ens fattade. Hade typ som ett helt zoo där. Ca 52 möss, 5 ökenråttor, 3 kaniner, 3, hamstrar, 9, undulater, 1 katt och hund, fiskar. Tror de va allt, säkert glömt nått.. Gick knappt i skolan hos pappa heller. Jag var bortskämd, bråkig och saknade all respekt för andra. Varken mamma eller pappa kunde kontrollera mig efter ett tag. Blev LVUad och fick bo på massa olika hem, P-12, behandlingshem, jourhem och fosterhem. Redan då hade jag flyttat hur mkt som helst.

 

Jag hamnade på ett fosterhem i Strängnäs - Stallarholmen. Platsen som blev mitt andra hem. De va som min dröm då jag va liten. Ett hus på landet, med stall, hästar, hundar, katter osv. Ulla, som idag är min "mamma", hon fick mig till att gå i skolan, fick upp mitt självförtroende, tillit till andra och mkt mer. Där va mitt hem, min trygghet. Efter nästan ett år flyttade ja hem till pappa igen. Men sen spårade de, igen. Allt blev värre. Hamnade på en P-12, men efter ca 2-3 månader bönade och bad jag om att få flytta hem till mamma (Ulla) igen. Allt flöt på och jag mådde bättre än någonsin.

 

Tillslut fick jag min egna lägenhet, i Nykvarn, 17 år gammal. Hade de riktigt bra. Hade pappa ca 2-3 minuter ifrån mig, hade mina två hundar, Bella (Shih tzu) och Doris (Amstaff), kille, jobb inom vården osv. De va nästan som perfekt, tills det tog slut mellan mig åh killen, 2008, efter 5 år.

  Februari 2009 träffade jag en kille (mer detaljerat behöver ja inte ta. Den som vet, vet) Han va för bra för att vara sann. De största misstaget jag tyvärr såg mellan fingrarna på, var då han slog mig. Jag va så jävla blåögd och sönder manipulerad så de va äckligt åt de. Men allt va "bra" hade nästan allt man kunde önska sig osv osv.

 

Jag hade inte träffat min ena syster på flera år. Så han åh jag bestämde oss för att åka ner till Skåne för att träffa henne. Både det ena och det andra hände. Jag blev av med mina hundar, min kontakt med Eva blev totalförstörd, ingen kontakt alls med henne. Men jag brydde mig inte, då ja va manipulerad.

 

Pappa skulle sälja sitt hus, och vilket jag inte hade en aning om var att jag och min helsyster var delägare på huset. Så både hon, jag och pappa blev tvungen att skriva på för att få det sålt. Jag och min syster skulle få 450.000:- och pappa nästan det bubbla. Pengarna kom in... Jag hade mina små planer på vad ja skulle göra med pengarna. Inte allt såklart, men iaf ett par tusen. Det slutade med att ja mer eller mindre blev av med allt. Hann väl slösa kanske 4-5000:- Resterande blev ja blåst på en Toyota Supra, helikopter till Göteborg för att hämta bilen, märkeskläder, klockor, mobil osv osv. Han handlade på mitt kort osv. Vi åkte till Thailand åh då vi kom tillbaka så flyttade vi runt x-antal ggr.

 

 

Tillslut hamnade vi i Sundsvall - Kvissleby. Bodde där knappt 1 år innan vi hamnade i Mjällom. Hos hans "kusiner" Vi hittade ett hus vi bodde ett kort tag, där blev de strul med han vi hyrde av. Hittade ett annat hus, åh samma sak hände där. Sen flyttade vi till en lägenhet ovanför handlar'N, Dom ställena vi bodde på va i Mjällom. Under den tiden hade vi fått två barn. Linnéa född 24/2-10 och Théo 22/6-11. Han hade köpt, såld och "bytt" en massa hundar. Från chihuahua, jämthund, grandis, amstaff, sibirian husky. husky/schäfer osv. Jag hade min lilla Doris, en blandning mellan chihuahua/shih tzu. Köpte henne 2010, då hon var 1 år. (Är fortfarande kvar hos mig) Han var riktigt elak emot henne. Inte bara hon utan alla djur..

 

 

 

ADHD som ja tydligen har, har satt sina spår osv. De spårade i vårat förhållande. Men att sitta mer eller mindre inlåst, psykisk/fysisk misshandel, fick inte göra mer än att städa, diska, tvätta, hålla koll på huset, skotta snö, kapa/klyva/stapla ved, elda, klippa gräsmattan, ta hand om alla djur och barnen. De tar på en. Hade även en bondkatt och en siames. Sia gick bort i plötslig leversvikt. Men han fick iaf en avkomma. Då hade jag katterna Diva och Bimbo, och hunden Doris.

 

 

 

Pappa hade även hjälp han att öppna ett företag, vilket gick åt helvete. Mer om de behöver ja inte skriva heller. Dom som vet, vet. Han hade x-antal anställda, som inte fick lön osv. Nästan alla bad mig om ursäkt då dom inte lyssna på mig. Skit sak samma.... Augusti 2012 tog det slut, efter ca 3,5, tack gode gud för de. Visste att han kunde va kapabel till det mesta.. Hade sjukt bra kontakt med Patricia (hans "kusin") När det tog slut så bodde jag kvar ovanför handla'N åh han flyttade upp till "Snåret" Sen helt plötsligt till Sthlm, med barnen. Jag mådde så jävla dåligt att ja hade gått ner från ca 65kg till +- 40kg. Jag flyttade till V-ås ca 1 år. Allt va åt helvete. Söp bort mina problem, levde ett helvetes liv. Försökte ge mig på skolan som gick åt helvete. I ren panik fick jag hjälp att flytta därifrån. Hem till pappa, som hade flyttat upp till Mjällom 2013. Lyckan att se pappa igen !

 

 

Bodde där ett tag, och va på Mjälloms tunnbröd och städa. Fick en egen lägenhet uppe i snåret. Jag, Diva, Bimbo och Doris. Hela Mjällom visste redan vem ja va tack vare exet. Midsommar 2014 träffade ja en kille som jobbade på Gerdins. Finner inga ord för han.. 💕 Ett hjärta av guld och alltid kmr vara saknad. Dock hände de saker som inte borde. Vi köpte en amstaff valp, Nova. Hade gjort mig av med Diva och Bimbo. Då det tog slut blev ja helt förstörd. Trodde aldrig de skulle ta så hårt på mig. Gick ner i vikt igen åh blev tvungen att lämna ifrån mig Nova. Sen var det bara jag och Doris kvar.

 

 

Flyttade hem till pappa igen. Han började bli dålig. Åkte fram och tillbaka till sjukhuset i Ö-vik.  Efter ett tag flyttade han tillbaka till Sthlm. Jag slutade på äldreboendet och flyttade tillslut till Kvissleby igen. Dom som har Nova (Än idag) Fick kontakt med två som jobbat åt honom, kul åh få kontakt me dom igen åh se en annan sida. Vilket jag i min vildaste faktiskt aldrig trodde att ja skulle. Aldrig !

 

Fick flytta hem till N med Doris och min rottis Wilma. Han hade en liten valp också.. =) Från "hata" till älska. Den människan asså.. 💕💕💕💕 Han skulle ja kunna offra mitt liv för.. Försökte göra allt ja kunde för han. En av mina högsta drömmar gick förlorat. Det finns EN sak jag ångrar under våra 7 månader. Men som sagt, inte allt ja skriver, nu iaf.  När de tog slut.. Asså nej.. Mitt liv gick i tusen bitar. Gick ner en del i vikt, slutade nästan att äta helt, sov knappt osv. Visst gjorde ja saker som ja ångrar. Visst ska ja väl inte skylla på att ja va arg, ledsen åh sårad. Men jaa.. Kmr ja kunna älska nån, som ja älskar han ?!

 

Flyttade hem till min älskade syster, i Ystad. Började svetsutbildning som gick bra, trots mina små (läs: lite större/stora) utbrott då de gick åt helvete. :P Träffa en kille där.. Slutade utbildningen pga några besked. Vilket ja kanske inte skulle. Inte så förhastat iaf. Men men.. Typiskt jag, gör först, tänker sen..

 

Barnen.. Dom får jag varken prata med eller träffa. Trots en dom på det.

 

Såå.. I dagens läge är min biologiska mamma och syster döda för mig, alltså, jag har ingen kontakt med dom överhuvudtaget. Vill de inte heller efter allt dom gjort, och tack vare han.. Eva hade jag inte heller någon kontakt med på över 6 år (Tack vare han) Har flyttat över 30 ggr på 26 år.

 

 Jag har min älskade mamma, pappa, syster, mina barn, mina hundar. Det är dom som är allt, mitt liv. Men... De saknas nått. Jag är inte hel...

 

Jorå såatte.. Hoppas ni fick lite svar på era frågor. Äre nå annat så är de väl bah åh skriva !